Skolpolitik!

Som nyutexaminerad lärare ser det som min rektor sa "nattsvart" ut. Känns ju jättebra. Not. Det finns liksom för få barn just nu, de är antingen för stora eller för små. Får helt enkelt vänta typ fyra år innan nästa stora barnkull ska gå i skolan. En kollega tyckte det var ganksa bra för mig och uppmanade att göra något annat så länge. Se världen medans du kan sa hon typ.

I går hade vi arbetsplatsträff. Ett ganska tungt sådant med tanke på att Rosengårds-stadsdel har fått 11 miljoner mindre till skolan för 2009. Detta betyder att det ser "nattsvart" ut för många. Det mest tragiska är att de som är ansvariga för hur pengarna skall fördelas har öppet sagt att det är ok att vi inte kan bedriva den verksamhet som vi vet barnen behöver eftersom det inte finns resurser till det. Alla vet vad som krävs för att barnen skall ha en liten möjlighet att nå de mål som sätts upp. Men som det är är det VÄLDIGT få som kommer klara det, och detta tycker man är ok! Jag rasar. Paradoxalt nog sitter vi just nu och fyller i mål som eleverna ska uppnå eftersom det är en order från högre ort. Från en skolminister som tyvärr inte verka ha en aning om hur skolan faktiskt fungerar. Han och jag är inte överens. Att veta att målen i allt för liten utsräckning kommer uppnås är sorgligt. Eller snarare förfärligt. Samtidigt visar en undersökning som gjorts på skolan att en väldigt stor del av personalen känner sig stressade trots att de trivs mycket bra på sin arbetsplats. Stressen kommer garanterat inte att avta nu om man säger så.

En elev i Rosengård kostar drygt 90000 kr för ett läsår. Vi har den näst högsta kostnaden per elev i Malmö. Av dessa pengar betalar man per elev ca 19000 kr i lokalhyra. Som jag fattar det så är det pengar som snurrar runt inom kommunen. Jag är medveten om att det säkert finns en politisk poäng med att det är så, en annan förvaltning lever säkert på det, men ändå, 19000 är en sjukt hög hyra. Men vad vet jag, jag är inte så haj på det där med skolpolitik och det är enklare att klaga än att ändra på det. Jag vet. Men just nu är jag alldeles för upprörd. Inte över att jag inte kommer ha så mycket jobb de närmsta åren utan att man accepterar att inte ge eleverna vad de behöver, när man vet vad som krävs för att de ska lyckas. Det är helt oacceptabelt.