Igår grät jag på jobbet, igen

Igår grät jag på jobbet, igen. Denna gång för det fantastiska beskedet att familjen som tidigare skulle skickas till Irak, nu har fått uppehållstillstånd. När verkligheten är human och erbjuder hopp istället för uppgivenhet känns allt så mycket bättre.

Uteliggaren

Idag sa ett barn att jag varken såg ut att kunna spela gitarr eller marimba, inte heller något annat instrument för jag såg ju ut som en uteliggare. Jag undrade varför jag gjorde det och svaret blev att jag hade rufsigt hår. Jäkla ungar, vill skylla på småstaden men inser att så ej är fallet. Frågan är om jag nästa vecka skall piffa och kamma som fasen eller bara rufsa extra, extra mycket. Man kan inte gilla alla barn. Det är ok.