Igår grät jag på jobbet, igen. Denna gång för det fantastiska beskedet att familjen som tidigare skulle skickas till Irak, nu har fått uppehållstillstånd. När verkligheten är human och erbjuder hopp istället för uppgivenhet känns allt så mycket bättre.
2 kommentarer:
fantastiskt.
åh, det var gott att höra!!
Skicka en kommentar