Sista oktober.

Jag saknar min klass, min rytmik-klass och min skolklass. Saknar det så väldigt mycket. Mina kära rytmikbrudar har just gått hem och lägenheten känns tom.
Får just nu flirtningstips via skype från en flirtningsexpert. Det visar sig att mina försök inte riktigt är good enough och att jag är en såkallad "narrfisse".
Med tanke på ett av kvällens största samtalsämnen var "när ska han fria?!?!" så är det svårt att låta bli att tycka lite synd om sig själv, känna sig lite despo och tanken på att "ensam är stark" känns aslångt bort. Fast egentligen är det inte så farligt och jag trivs ganska bra med livet som det är nu, men ibland blir lite väl in your face, du är singel, 25 och hur ska det här gå lilla vän?

man bör och man dör

Idag var dagen då jag borde ha skrivit. Men idag blev dagen då jag inte gjorde något med uppsatsen utan satsade på quality time. Bra för mig, dåligt för uppsatsen... tänker att det är bra att "pausa" från den så att min goda relation och all kärlek som finnes just nu inte behöver riskeras. Som i alla relationer gäller det ju att hitta någon form av balans. Just nu är uppsatsen min närmsta lover, (oj, glömde Esteban...SORRY), så vi behöver vårda ömt om varandra.


Åsis, Vickster, Danny, Perrier unt Liz A, jag diggar er!

Maggan, Maggans kök, och Maggans Scones.

Med Esteban i knät.

Det är eftermiddag, solen skiner, Åsa Callesen ligger med sin laptop i knät i en av sofforna, jag sitter i den andra med min laptop "Esteban" och vi är både flitiga. Trots att pyjamasarna fortfarande är på så känns det som om vi båda gör framsteg. Kanske att jag kan se ljuset i tunneln...
Det handlar ju om struktur och att se helheten, gör jag inte det fattar jag ingening. Men nu har jag nog min metod och allt med uppsatsen känns så mycket bättre. Det är till och med riktigt kul.

Jag saknar Annie, ja jag saknar faktiskt flera annisar. Jag saknar också att fotografera på riktgt. Därför ska jag och Annie nu ha "Veckans Tema" som bland annat kommer att publiceras på denna sida. Extremt kul ska det bli. Vi mjukstartar, temat är Rörelse.
(Förslag på Teman välkomnas!)

Igår firade jag min 25års dag, exakt två månader senare. Det var ljuvligt. Pappa och Gittan kom med blomsterprakt och bling av allra högsta kvalité. Dessutom förtärdes brunch på Konsthallen. Tänk om man fick börja varje dag med en delikat brunch tillsammans med sina favoriter. Då skulle man bli fet, men det hade det varit värt. Quality time AB!

Efter brunch var det dags för extremt 25 årsfirande i Lund. Fina Frida hade fest, verkligen en Extrem sådan på alla sätt. Alltså det där med Lund och sittningar, jag lär mig nog aldrig. Så enkelt är det. Men Frida var extremt guldig och Maggan var extremt röd. Bästa inslag av utklädnad var lätt de två eksemen... Hur ofta är det två eksem på samma fest?!
Stannade inte jättelänge på festen, sorry värdinnan. Bytte Lund mot Malmö och eftersom spontaniteten var på topp hamnde jag tillslut på Hilton med ett otippat men väldigt trevligt sällskap. Hiltons drinkar, very tasty.

Examensarbete...

Sitter på min kammare med ett nystädat skrivbord, tända ljus och Itunes på shuffle för att få så mycket inspiration som möjligt till uppsatsskrivandet. Icke att förglömma I love NY koppen fylld med kaffe för bästa möjliga prestationsförmåga. Alltså koppen är VERKLIGEN från New York och inte köpt i någon tramsig affär här i Svealand. Dagen började dessutom med en brunch på Systrar och Bröder tillsammans Maggan och Stina W som tappert försökte uppmuntra mig. Ångestladdat som det är var tårarna inte långt borta men eftersom det var en offentlig plats lyckades jag tränga tillbaka dem. De får forsa en annan gång.
Så nu sitter jag här, vid mitt nystädade skrivbord, min flashiga kaffekopp och allmän trevlig stämning och försöker skriva en liten avhandling. Just nu saknas struktur, röd tråd och hoppet om att knyta ihop säcken känns långt borta. Böcker finns, kunskap finns och tankar finns men det akademiska tänket känns extremt långt bort. Frågan är om det ens existerar i fröken Abrahamssons, hjärna, kropp eller blodomlopp.

Trots detta gillar jag ändå att hålla på med examensarbetet. Jag älskar det faktiskt. Så jag kommer att klara det.

I can do it, I can do it, I can do it.... (dagens mantra)

Suck!

Just nu i denna stund är jag extremt trött på ideellt lokalt arbete och har överhuvudtaget inte någon som helst lust att engagera mig mer. Jag vet att det kommer kännas annorlunda i morgon, men just nu vill jag bara skrika högt och länge!!

Jag Önskar.

Det är tisdag eftermiddag, det är grått och det regnar.

Jag önskar det vore söndag.
Jag önskar jag inte behövde ta av mig mysbyxorna.
Jag önskar jag bara behövde titta på film där alla var lyckliga.
Jag önskar jag inte behövde läsa mer om flyktingbarn.
Jag önskar jag inte behövde läsa mer om flyktingbarns föräldrar.
Jag önskar jag kunde läsa fler solskenshistorier om människor som på något vis är på flykt.
Jag önskar jag inte drömmer mardrömmar i natt.
Jag önskar att alla vore lite lyckligare.