Mormor och män 45 plus.

Tillbaka i Malmö efter påskfirande i Halmstad. Mormor Ingrid är gammal, drygt 92 år men fanastiskt rolig. Dock mycket glömska. Undrar vad hon tänker på när hon är ensam. Kanske gamla minnen, kanske bitterhet över att kroppen verkar vägra ge upp, kanske tacksamhet över att fortfarande få vara med. Glömmer man lätt, är det svårt att komma ihåg vad man tänkte på... Därför struntar jag i att fråga.

Jag är trött på män i åldern 45 plus! Jag hade trängt in mig i ett perfekt hörn på det överfulla tåget idag. Klart en gubbe snor min plats när jag försöker ge mer plats åt andra. Jag blänger lite på honom men säger inget. Han förstår inte att min blick betyder "Var god hitta ditt eget hörn". Konstigt, jag som tyckte den var så uppenbar. Men varför sura när man kan leta upp ett ännu trängre hörn, med ett ännu slaskigare golv. Klart jag gör det. Suck.
Men en tant sjöng högt i den tysta vagnen på vägen till halmstad. Shanti shanti la la la skrålade hon. Fint. Hon blundade.

Dagens tips var speed-dating. Jag tackade nej, i alla fall denna gång.

Jag är enormt uttråkad. Min sambo är i Väse och lägenheten är tom. Jag avskyr ensamhet. Det är enklare att acceptera att livet är trist när man har någon att vara uttråkad med.
Det är påsklov, Stina cheer up.
Läs en bok utan att få ångest av att du borde göra något annat. Eller gör vad som helst. Skriv en poplåt till kompositionslektionen. Få tummen ur!

Pratade engelska med mig själv framför spegeln. Kom på att jag att saknade konversera på detta språk. Kanske patetiskt, men det gjorde mig på bättre humör. Alltså, jag är inte på dåligt humör, bara sådär intetsägande mittemellan.

Lina piffade kvällen!