Utmaningen

Jag har fått en utmaning av Victoria. Utmaningen lyder som följer:

* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. * Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga. * Utmana bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

1. Varje dag dagdrömmer jag i någon form om min framtid. Ofta planerar jag olika projekt jag ska genomföra. Ofta handlar de om barn, musik och om stugor på landet.
2. Jag är en matchningsfascist och mår betydligt bättre i matchade miljöer.
3. En dag ska jag sluta vara stökig och lära mig att det blir mycket mindre stökigt om man viker ihop kläderna eller lägger dem i tvättkorgen när man går och lägger sig. En bäddad säng lär också vara en fröjd för ögat. Struktur i pärmar och skivor i bokstavsordning har jag också hört ska vara bra.
4. Innan jag dör kommer jag ha bott minst 6 månader sammanhängande i utomlandet. Utomlandet behöver inte vara långt borta, köpenhamn är ett för mig godkänt utomlands-alternativ.
5. Jag har enormt svårt för att bli arg på riktigt, men en expert på att vara tyst irriterad.
6. Det där med att dejta tycker jag är extremt läskigt. Föredrar att falla pladask för män som redan finns i mitt sociala nätverk. Trots detta suktar jag efter nya sammanhang.
7. Jag tänker varje dag att jag borde musicera mer, jag borde fotografera mer.

Jag utmanar dessa bloggare att skriva 7 saker om sig själv:
Lina
Nivette
Joanna
Irina
Daniel
Annie

Vecka 46

Välfylld helg, ja, en välfylld vecka på alla sätt och vis.
Öl för freden, musikhögskolefest, Tobias release och hemma hos kalas hos systrarna Erlingson och Linn. Trots detta har jag lyckats vara lite duktig och allt går framåt. Men jag längtar till december. När november är över, då händer allt!


Hemma hos fester är kanske den bästa form av festlighet. Inget köande, inga onödiga utgifter, man kan påverka musikvalet och sitta bekvämt och föra de där konversationerna som bara verkar ske efter ett visst intag av valfri dryck. Jag älskar det och man vill nästan aldrig gå hem. Men man är glad om man slipper städa dagen efter. Jag slapp och satsade istället allt på mitt exabete och häng med Johan O.

Idag har jag insett att Grey's Anatomy och One Tree Hill är som prosa för själen just nu. Lite sorgligt, men lättåtkomliga lycka på samma gång. Jag låtsas att jag är Peyton, fast bara ibland.

...

Olja från Firenze

I söndags fick jag detta fantastiska SMS från min italienska vän bosatt utanför Florence.

Ciao. How are you?
We're picking olives and making new oil.
we should have a lot this year.
So, if you need to refil and a holiday, you're welcome.
Kiss. Andrea.

Jag vill alltid få sådana SMS på söndagar!

Stjärtgossar!

Jag börjar nu förstå vad trötthet är. Också hur det känns att ha lite för mycket att göra på samma gång. Heltidsstudier (100%), Musiklärare på halvtid (50%), Music Teachers Without Borders deltid (15%) blir tillsammans 165% arbetstid. På detta lägger valfritt antal timmar ideellt föreningsarbete där man alltid kan göra lite till. Det är tur att jag inte är i någon form av amorös relation, den hade garanterat få lida.

På jobbskolan har jag upptäckt saker som gör mig lite besvärad. Skolan har ingen sopsortering vilket är B. Det är ju kanske något jag kan ändra genom att sätta in en låda som det står tex "plast" på. MEN, chocken. THE CHOCK. Förra veckan skulle Lucia introduceras till åk 6 som fått äran att bjuda på ett ljusfyllt, spektakulärt och oförglömligt tåg. Det finns en tradition av mångfald på skolan så i tåget hittar man förrutom lucia, tärnor och stjärngossar karaktärer som sockerbagare, pepparkaksgubbar, livvakter, tomtar, rudolf m fl. Mångfald är ju härligt, det gillar vi. Men enligt de två manliga medelålders klassföreståndarna så får flickorna inte vara tomtar, de ska vara snälla och söta tärnor. Killarna får däremot vara vad det vill, även stjärtgossar som en lärare säger. Allt detta sägs inför klassen. Jag står vid sidan om och bara ler. Inombords exploderar jag. För att inte känna mig handlingsförlamad blinkar jag hemligt till de flickor som ville vara tomtar, en sån där "vi fixar detta" blink. Ska bara informera männen om detta...

Helgen i Gränna var härlig. Många flickor som fattas mig var där. Ett privilegium.

OMG, nya livet kom.

Helt ärlig kommer jag inte ihåg senast jag var såhär trött. Kankse har jag förslappat mig en aning med livet som student, men just nu efter första arbetsdagen känns det som om jag varit igån en vecka. Men det är klart, kunde ju inte sova, livrädd för att försova mig.
Barnen var lovely. Det var inte smärtfritt, men det var kul och jag trivdes i mitt (!??!?!) nya klassrum. Barnen kommer jag nog att klara av, men att komma in i ett nytt vuxet sammanhang (läs medelålders kvinnor) och man inte vet exakt hur det går till med småsakerna. Eller småsaker och småsaker, snarare livsviktiga koder som man helst vill knäcka fort. Typ, vem sitter var i lärarummet eller vilken koppa får jag dricka ur?

Goda nyheter från dagen är att jag träffade min handledare idag. Det behövdes verkligen men äntligen har jag en ny frågeställning. Ett Hallelujamoment!

Ett nytt liv, OMG.

I morgon börjar mitt nya liv.

Fast det började lite idag eftersom jag tog mod till mig och utan Victorias stöd vågade ta mg till Friskis & Svettis gym. Jag gjorde även sit-ups offentligt på en svettig matta och kände mig allmänt hurtig.
Planeringen inför i morgon är typ klar och snart kommer Stina W hem från Berlin.

Jag är trött. Kanske inte så konstigt med tanke på att helgen var händelserik. Mor var här, Preisners Requiem spelades och öl dracks i trevligt sällskap. Det är hårt att vara jag ibland...






KarinKusin, MammaMor, MosterMargret!