Nu är jag hemma igen efter en månad i Kenya. Jag befinner mig i ett post-kenya tillstånd vilket betyder ungefär att det är underbart att vara hemma och jag vill inte tillbaka, ända saknar jag det.
Blev igår mött på flygplatsen av finaste pojken och helt galet av Vickan som anlände från Bryssel samtidigt. Det var skrik och tårar och härligheter. Det blev liksom festligt att komma hem trots att min väska var kvar i München.
Just nu tänker jag på allting samtidigt. Det snurrar i min skalle och tankarna har svårt att stanna. Ber att få återkomma för att kunna skriva något som är lite begripligt. Men hej alla, nu är det Sverige som gäller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar